Skalbaggen

Den jobbigaste stunden är när man ligger ensam i sängen på kvällarna, och stunden när man vaknar på morgonen och inser att allt inte bara varit en dröm...

Idag mår jag ganska mycket bättre än igår. Vet inte varför, är kanske för att vi inte träffas. Idag åkte jag och mamma iaf till mormor och morfar på landet. Alltid mysigt att träffa mormor, hon lät mig dessutom skippa middagen och gå direkt till efterrätten :) Och de hade fått lite olika kattungar också.. Helt underbara, speciellt en, skulle tagit med mig kameran...
Här kommer en bild på Tussan iaf, kattungens mormormormormor eller nåt som har varit vår katt innan :) komplicerat, men iaf. Hon dog tyvärr för ett tag sen dock :( <3

Fick övningsköra hela långa vägen dit och hem, älskar att köra, får verkligen tankarna på annat då.

Jag vet det låter klyschigt men denna låten säger rätt mycket om mina känslor just nu...


Shakira-Illegal (feat. Carlos Santana)
Who woul've thought that you could hurt me
the way you've done it
so deliberate, so determined
and since you have been gone
I bite my nails for days and hours
and question my own questions on and on...

So tell me now, tell me now
why you're so far away
when I'm still so close...

Chorus: You don't even know the meaning of the words "I'm Sorry"
you said you would love me until you die
and as far as I know you're still alive, baby
and you don't even know the meaning of the words "I'm Sorry"
I'm starting to believe it should be illegal to deceive a woman's heart...

I tried so hard to be attentive
to all you wanted
always supportive, always patient
what did I do wrong?
been wondering for days and hours
it's clear is isn't here where you belong...

Anyhow, anyhow
I wish you both all the best
I hope you get along...

Chorus:x2
Open heart, open heart
it should be illegal to deceive a woman's heart...

Open heart, open heart
it should be illegal to deceive a womans heart...

Tack Malin som räddade mig från allt igår kväll. Det var välbehövligt. Du får en ganska gammal bild till ära :) <3

                     

Tänker inte gå in på detta så djupt just nu. Men igår hände något jag aldrig trodde skulle hända. Vi gjorde slut. Min pojkvän och jag. Eller nu kan jag ju inte säga min pojkvän längre... Marc heter han så det är vad jag kallar honom nu istället. Efter 2 ½ år, varav 1 år där han låg i lumpen. Det var hemskt. När alla i hans grupp ryckte in var det i princip bara 2-3 st som inte hade någon flickvän. När året var slut var det bara Marc och jag kvar. Vi var de enda som klarade oss igenom det.

Det har alltid varit mycket problem och mycket så gått emot oss. Men vi har alltid stöttat varandra och tagit oss igenom både bra och dåliga stunder. Hur hemskt någonting än har varit,så har man alltid kunnat berätta det för varandra och fått tröst... Förutom de dåliga stunderna så har vi haft så underbara stunder tillsammans också. Varenda sekund har man njutit av och känt sig lyckligt lottad över. Varenda sekund utan varandra har känts tom och fylld av saknad. När vi hade det bra, fanns det inget bättre, då var livet på topp och ingenting kunde förstöra det. Man visste ju alltid ändå att vad som än händer så har vi varandra.

Men sedan igår finns inget av det längre. På en sekund förändras allt. Hur kan det bli så? Hur kan båda två fortfarande dessutom älska varandra, men utan några känslor kvar? Iallafall från den enas sida...

Kommer aldrig glömma blicken precis innan han sa det. Mår illa på tanken av den. Jag trodde aldrig att jag skulle få den blicken från honom. Plötsligt känner man sig bara som en i mängden eller nåt... Och allt hände i det röda skjulet...inte för att någon har en aning om vad jag menar. Men det var där vi satt när vi först blev tillsammans, var passionerade och superkära. Jag har alltid sett den platsen som speciell för oss, och nu hatar jag den. Jävla röda skjul.




Vet inte varför jag lägger upp denna bilden, men who cares...

Ja...som sagt....en blogg... :P
Det är inte riktigt min stil egentligen. Tror jag. Eller så är det VERKLIGEN min stil. Vi får se. Skapar den mest för min egen skull så att jag ska kunna hålla reda på mitt liv och förhoppningsvis kunna avlasta lite problem men även roliga stunder här. Hoppas att jag kommer igång nu i början rejält så att jag inte ger upp detta efter typ 3 dagar...

Just nu i början kommer det antagligen inte vara så roligt att läsa min blogg. Nere i en väldigt deppig period trots att jag tar studenten om typ en vecka... Antagligen just därför jag skaffar denna bloggen. Får berätta mer om det sen. Därför hade jag tänkt hålla den för mig själv nu ett tag fram över. Går det sedan bra så jag man ju promota den på facebook och sånt :P

I min blogg kommer ni attfå läsa väldigt mycket om exakt allting. Bra stunder och dåliga stunder. Det kommer kanske inte alltid vara roligt att läsa med tanke på att jag kommer skriva ganska personligt om känslor osv, men den som vill läsa, får läsa.

Ha det bra så länge så får vi se hur detta kommer gå!